Då man är så trött att ögonen går i kors på en och man inte sovit en hel natt på flera månader funderar man varför skall det vara såhär? varför kan det inte dela på sig lite? varför får vissa bebisar med kolik medan andra klarar sig med kanske en vaknatt på flera år.
Jag trodde redan vi fått ett sådant "lyxbarn", en glad liten klimp som bara är snäll, underhåller sig själv till stor del, sover bar och äter bra. Då Jerry var ca 1 månad vänta jag på tiden då han skulle bli lite större, runt 3 månader för då brukar bebisar inte ha så mycket magproblem mera och börjar ofta fått in rytmen, sömnen och börjat lära sig massa saker, en rolig ålder. Men ack så fel man kan ha. Nu är Jerry tre månader och han sover sämre än någonsin, strular med maten och är överlag mycket mera gnällig än han var vid 1 månads ålder.
Om detta beror på att han får tänder, på ett utvecklings språng eller på nått annat vet jag inte, hur skall man veta det då dom inte kan prata? Det jag vet är att ögonen går i kors på mig pga av för lite sömn och den tid jag för några månader sedan längtade till nu känns som ett helvete. Jag vill ha tillbaka min lilla snälla klimp som inte driver mamma till vansinne varje dag.
Längtar nu tills han blir ja kanske 6 månader och förhoppningsvis detta rätt upp sig. Men är det detta mammaledigheten skall vara, en väntan på att allt skall bli bättre? Nej jag vill ha den där härliga tiden med min bebis, jag vill kunna njuta av att vara hemma och sköta mitt barn. Jag vill inte bara känna att jag trampar vatten för att hållas vid ytan.
Jag vill ha tillbaka min glada lilla klimp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar